Autism
Autism är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som visar sig i hur en person uppfattar omvärlden och samspelar och kommunicerar med andra.
Autism förekommer på alla intellektuella och språkliga nivåer. Tidigare skilde man i diagnosmanualer och klassifikationer på autistiskt syndrom och Aspergers syndrom utifrån personens intellektuella förmåga och språkutveckling. Nu används internationellt och även ofta i Sverige en övergripande autismdiagnos istället för olika autismdiagnoser. Istället ska det tydligt anges om personen även har en intellektuell funktionsnedsättning, språkstörning eller någon annan funktionsnedsättning. Epilepsi och adhd/add är exempel på sådant som ofta förekommer tillsammans med autism.
Individuella förutsättningar och behov kan skilja sig mycket åt mellan olika personer med autism. De gemensamma kärnsymtomen för autism delas in i två huvudgrupper:
Varaktiga begränsningar i förmågan till social kommunikation och socialt samspel i flera olika sammanhang. Begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. Många har också över- eller underkänslighet för sinnesintryck som ljud, ljus, dofter och känsel. Sådan känslighet kan påverka vardagen mycket och är viktig att känna till och ta hänsyn till.
Kommunikation och samspel.
Hos en del barn med autism utvecklas talet sent och ibland inte alls. Andra kan ha ett väl utvecklat tal, men även för den som har ett språk kan det vara svårt att använda språket ömsesidigt i sociala sammanhang. Det kan även för den som har stort ordförråd vara svårt att uppfatta språkets "andemening". Det är vanligt med svårigheter att inleda och upprätthålla samtal, stereotypt tal, konkret och bokstavlig tolkning av språket och med att anpassa röststyrkan till situationen.
Många har också svårt att tolka och använda ansiktsuttryck, gester, ögonkontakt och kroppsspråk på ett förväntat sätt. En del barn med autism visar inget intresse för att leka med andra jämnåriga barn och söker inte spontant efter att dela glädje och intressen med andra. En del barn med autism föredrar vuxnas sällskap. Personer med autism kan ibland uppfattas som okänsliga eller socialt klumpiga, till exempel genom att ge rättframma kommentarer om någons utseende eller genom att inte säga hej och hej då på ett förväntat sätt. För den med autism kan det vara svårt att förstå "osynliga" sociala regler och många är osäkra på om de sagt rätt saker eller om de pratat lagom länge. Raster, fester och andra tillfällen för socialt småprat är ofta svåra för personer med autism. En del skaffar sig med tiden strategier för att hantera sådana tillfällen, andra försöker så gott det går att undvika dem.
De individuella skillnaderna när det gäller kommunikation och samspel är, precis som när det gäller autism i övrigt, mycket stora. Någon med autism kan mycket väl tycka om sociala sammankomster och småprat, men kanske gör av med mycket energi på det och blir kraftigt uttröttad. De går inte att dra slutsatser om någon har autism eller inte genom att titta på enskilda detaljer.
Beteenden, intressen och aktiviteter.
En del barn med autism leker inte spontana låtsas- eller rollekar som andra barn. En del bryr sig inte om leksaker eller använder dem på annorlunda sätt, till exempel genom att rada upp dem eller snurra på dem snarare än att leka med dem. Både barn och vuxna med autism, oavsett begåvning, språk och andra faktorer kan uppslukas av intressen eller aktiviteter. Det kan vara glänsande papper, snurrande föremål, dataspel, matematik eller någonting helt annat. Det är det intensiva och detaljfokuserade intresset som är det gemensamma. Ofta, men inte alltid, märks sådana specialintressen redan i förskoleåldern. För en del blir sådana specialintressen senare i livet en ingång till föreningar, sociala kontakter och ibland arbete. De individuella skillnaderna är stora och det är inte alla som har eller utvecklar intensiva specialintressen.